Beas Ghana

Andra dagen var vi till kyrkan med barnen. Kyrkan (som också var skola) låg i byn och det var bara knappt tio minuters promenad.



Två timmar höll gudstjänsten på och det var vad vi skulle kalla mycket frikyrkokänsla. Trummor, sång, klappande i händerna, Thank the lord, Halleluja och Amen. T.o.m självaste prästen var med och trummade. De stora barnen var fullt delaktiga medan de mindre sprang ut och in. Prästen var väldigt tålmodig med de små och vi svenskar skrattade gott när han mobiltelefon ringde mitt i predikan och han svarade och stod och pratade mitt framför oss som om det vore det naturligaste i hela världen.





De allra minsta barnen sprang ut och in lekte och stojade och det var helt ok för alla. Några somnade också.