Barnhemsprojektet - Nyamekye Orphanage
Barnhemmet Nyamekye Orphanage startades och drivs av madam Charity Mensah, en stark, fantastisk kvinna som vigt sitt liv till dessa föräldralösa barn. Hon har alltid tagit hand om föräldralösa släktingar och bekantas barn och beslutade sig därför 2005 att starta ett eget barnhem. Hon började med ett 20-tal barn och sedan dess har antalet barn bara ökat och ökat. Nu har hon tagit sig an lite drygt 70 barn i åldrarna 1 dag - 15 år och ger dem en fortsatt chans för överlevnad.
Utveckligen på barnhemmet har gått framåt under åren med hjälp av volontärer och donationer från kyrkan. Men med de få ynka medel de har i dagens läge tar de sig inte långt. Vi vill se till att dom har mätta magar, rent vatten, tillgång till sjukvård och mediciner och att de ska kunna ha möjlighet till skolgång. Allt detta ses som en självklarhet för oss, men det är inget som tillhör deras vardag!
Om ni vill läsa om projektet som jag nu engagerar mig helhjärtat i så hänvisar jag till en annan blogg. Besök den och låt er inspireras av dessa två unga fantastiska kvinnor som gav sig ut i världen med sikte på att hjälpa andra.
http://barnhemmetighana.blogg.se
En kvinnas dröm
Jag har i många många år haft en önskan och en dröm att få komma iväg ut i världen och hjälpa. Innan jag insåg att jag hade alldeles för dåliga betyg så ville jag bli läkare för att kunna jobba med Läkare utan gränser. Jag har alltid haft en önskan att få komma till ett fattigt land som volontär och Afrika har alltid lockat mig. Min första längtan väcktes redan på mellanstadiet då vi hade en lärarassistet hos oss som bott i Kongo och som berättade för oss om hur det var att leva där. Sen kommer jag också ihåg en engelsklektion på gymnasiet då min lärare berättade om de år hon bott med hela sin familj i (jag tror det var) Uganda. Jag var oerhört faschinerad kommer jag ihåg. "Dit skulle jag vilja åka och jobba på en skola" tänkte jag. Jag var nyfiken och intresserad av Afrika. På alla möjliga vis. Men så rullade livet på. Efter gymnasiet tog jag ett sabbatsår och jobbade, reste och jobbade lite till. Sen blev det universitet, bröllop och barn. Mina afrikadrömmar lades på is.
Men i somras hände det något fantastiskt. Jag och min mans systers mans yngsta dotter (hängde ni med?) Elina träffades över en middag och vi satt och pratade om ditten och datten och hon berättade om sitt och hennes väns Ghana-projekt och att de skulle dit till våren igen.. JAg blev helt betagen av hennes berättelse och sa, kanske inte helt allvarligt, att det skulle vara roligt att följa med. Tänk att det blev verklighet. När mina tankar och funderingar lagt sig så sa jag till Elina några dagar senare att jag verkligen skulle vilja följa med och att jag trodde att mina kunskaper och min erfarenhet skulle vara en tillgång till deras projekt och Elina verkade tycka detsamma. "Desto fler som engagerar sig desto bättre" tyckte hon men ville kolla med andra som skulle med vad de tyckte om att få en "utböling" med. Det var inga problem!
Tänk att jag nu ska få vara med om att uppfylla en dröm som jag haft i så många år. Jag kommer dessutom att genomföra denna dröm tillsammans med några starka, häftiga och självständiga kvinnor som vill försöka göra livet lite bättre för några fattiga barn i landet Ghana.
